Det här är inget normalt beteende.
Jag ska inte behöva sitta och hålla inne gråten och trycka i mig glass trots att jag mår illa, bara för att ignorera hur jag mår inuti. Det är inte såhär det är meningen att jag ska må.
Det är meningen att jag ska må bra. Det är meningen att jag ska tycka det är roligt, att det är intressant.
Ibland önskar jag att jag hade modet att gå till en kurator. Men det har jag inte.
Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag kan inte. Jag hinner inte. Det ÄR inte normalt att känna såhär. Första 17åringen som går in i väggen? Det hoppas jag verkligen inte är jag. Men det känns som att det kommer bli jag om det fortsätter såhär. Panikångest attacker då jag inte känner mig stressad, panikångest attacker då jag känner mig stressad. Sömnlös. Äter dåligt. Trycker i mig sötsaker som jag egentligen inte vill ha. Mår konstant illa. 
Jag hittar minsta lilla anledning jag kan för att slippa gå till skolan. Det ska inte vara så. 
Tror jag ska ta en dusch så jag kan sätta mig och gråta ut en stund utan att mamma undrar vafan som har hänt.. 
Sen ska jag nog gå och lägga mig och skita i skolan imorgon. Jag kan inte. Det går inte. Jag vill inte.

Jag vill verkligen inte mer...

Tack för kommentaren :)