YOU'RE SUCH A SHITTALKER AND EVERYBODY KNOWS IT
När man sitter ensam på en parkbänk och bara väntar på att tiden ska gå, då vet man att nått e fel.
Jag vill verkligen inte gå hem idag... Ska hem till pappa istället, men måste hem till mamma och hämta lite grejer först...
Vill inte..
Jag sitter hellre på parkbänken och fryser till döds än går hem.
Fråga inte varför, jag vet inte. Jag vill bara inte hem. Jag vill verkligen inte.
FML BIG TIME.
Vad ska man göra när man mår så här? När det känns såhär och man inte har nån att vända sig till längre... Jag betyder inget för någon längre, alla har nån som är viktigare än mig,.
När det bästa på ens dag är då man ser på film med sin pappa och ens bror jävlas med en?
Vad har man då kvar att leva för?
När man inte ens orkar gå hem..
Jag är så känslomässigt utmattad och mentalt nerbruten...
Hur patetiskt är det inte att jag ligger i soffan hemma hos min pappa och gråter helt själv?
Ingen vet om det utom jag...
Ingen vill veta, ingen bryr sig.
Vet du vad som skulle förgylla min dag?
Om nån tittar på mig och verkligen ser mig. Att den ser hur dåligt jag mår. Att den frågar "hur mår du?" Och inte nöjer sig med ett "bra" för att den ser att det inte är så.
Att den stannar och lyssnar tills orden tar slut och inte börjar babbla om sitt egna perfekta liv och lämnar mig bakom sig.
Det enda jag vill är att nån för en gångs skull ska lyssna utan att döma. Bara lyssna. Inget mer.
Jag vill inte sitta kvar i skuggan.
I skuggan av andra.
Ord sårar, men ingen märker.
Jag döljer det med ett leende och kanske ett skratt.
Varför måste jag anpassa mig efter andra? Kan inte nån anpassa sig efter mig nån gång? Men jag är ju självisk som vill det.
Och man får ju ALDRIG vara självisk... När man är mig...
Tack för kommentaren :)
