Mockingbird Don't Sing -Spoiler Alert-
Detta är nog en av dem bästa filmerna jag någonsin sett..
En flicka vid namn Katie har under nästan 13 år varit instängd i sitt sovrum, fastbunden vid en stol. Hon blir brutalt misshandlad av sin pappa som även är den som bundit fast henne, och om nätterna sover hon fastkedjad i en spjälsäng. Hennes mamma som är blind, lyckas en dag komma ut ur huset då Wes (pappan) är borta. Hon försöker rymma med Katie och ska ta ut pengar (ett slags bidrag för att hon är blind) och lyckas då hamna hos socialen, där dem snabbt tar in Katie för att ge henne hjälp, då det syns hur skitig och misshandlad hon faktiskt är. Lousie (mamman) och Wes blir åklagade för barnmisshandel, Louise blir frisläppt då hon på sätt och vis också hölls fången av Wes. Wes själv tar livet av sig i sitt vardagsrum.
Katie hamnar på ett sjukhus där det också upptäcks att hon inte kan prata alls. Sjukhuset anlitar en student vid namn Sandra för att utvärdera, anteckna och studera Katies inlärning. Katie börjar lära sig fler ord och fler saker och börjar få en riktigt bra relation till Sandra. Hon hamnar snart i en fosterfamilj, och det är då allt börjar krångla. Hon är ett väldigt krävande barn, hon har just kommit upp i tonåren och hennes hjärna är som en blandning av en tonårings och ett litet barn. Hon förstår inte riktigt vissa saker, men hon har vissa starka känslor som tonåringar kan ha. Filmen har inte direkt ett lyckligt slut och den är baserad på en verklig historia, vilket gör allt lite hemskare.
Riktigt bra film måste jag säga, riktigt jävla bra... Så fruktansvärt fin och bra och hemsk, helt klart hemsk...
Detta är verkligen något vi borde se på, på Elins lektion Bekka!!! (http://theshuffler.blogg.se/)
Man kan ju verkligen kalla detta för ett barn i kris! Hon hamnar i så många hemska situationer och den är så bra att jag nästan grät flera gånger.. Fick seriöst sitta och försöka låta bli för det var så fruktansvärt hemskt... Usch.. Jag älskade den här filmen, den berörde verkligen och det är ett perfekt bevis på vad som händer om man inte visar barn tillräckligt med kärlek...
En flicka vid namn Katie har under nästan 13 år varit instängd i sitt sovrum, fastbunden vid en stol. Hon blir brutalt misshandlad av sin pappa som även är den som bundit fast henne, och om nätterna sover hon fastkedjad i en spjälsäng. Hennes mamma som är blind, lyckas en dag komma ut ur huset då Wes (pappan) är borta. Hon försöker rymma med Katie och ska ta ut pengar (ett slags bidrag för att hon är blind) och lyckas då hamna hos socialen, där dem snabbt tar in Katie för att ge henne hjälp, då det syns hur skitig och misshandlad hon faktiskt är. Lousie (mamman) och Wes blir åklagade för barnmisshandel, Louise blir frisläppt då hon på sätt och vis också hölls fången av Wes. Wes själv tar livet av sig i sitt vardagsrum.
Katie hamnar på ett sjukhus där det också upptäcks att hon inte kan prata alls. Sjukhuset anlitar en student vid namn Sandra för att utvärdera, anteckna och studera Katies inlärning. Katie börjar lära sig fler ord och fler saker och börjar få en riktigt bra relation till Sandra. Hon hamnar snart i en fosterfamilj, och det är då allt börjar krångla. Hon är ett väldigt krävande barn, hon har just kommit upp i tonåren och hennes hjärna är som en blandning av en tonårings och ett litet barn. Hon förstår inte riktigt vissa saker, men hon har vissa starka känslor som tonåringar kan ha. Filmen har inte direkt ett lyckligt slut och den är baserad på en verklig historia, vilket gör allt lite hemskare.
Riktigt bra film måste jag säga, riktigt jävla bra... Så fruktansvärt fin och bra och hemsk, helt klart hemsk...
Detta är verkligen något vi borde se på, på Elins lektion Bekka!!! (http://theshuffler.blogg.se/)
Man kan ju verkligen kalla detta för ett barn i kris! Hon hamnar i så många hemska situationer och den är så bra att jag nästan grät flera gånger.. Fick seriöst sitta och försöka låta bli för det var så fruktansvärt hemskt... Usch.. Jag älskade den här filmen, den berörde verkligen och det är ett perfekt bevis på vad som händer om man inte visar barn tillräckligt med kärlek...
Tack för kommentaren :)
