Jag hatar att ligga vaken om nätterna och inte kunna sova, tankar åker runt och man börjar överanalysera, tänka om, ångra sig, skämmas! Varför?!
Varför väljer du inte mig?
Varför bryr du dig inte?
Varför ligger jag här och skriver det här, så du kan se det, här på min blogg, mitt framför näsan på dig nu när du läser det, när jag ändå vet att du inte kommer att tänka över det ändå...?
Att du kan få mig att må såhär över en sån sak... Jadu, livet e inte lätt ibland.. Det är svårt att försöka glömma och förlåta gamla saker, vissa personer kan jag inte förlåta överhuvudtaget, men er kan jag förlåta hur hårt ni än sårar mig... Sparka mig i ansiktet, slå mig, misshandla mig, råna mig, förolämpa mig... Jag förlåter er ändå... Ni betyder mest för mig.. Och det är därför era ord och handlingar känns mest, även om ni inte själva tänker på det..
Det kanske är det som är grejen ändå... Att ni INTE handlar, utan att de e jag som måste ta steget och fråga... Nån gång, skulle jag seriöst bli överlycklig om nån, apropå inget, frågade om dem fick sova över hos mig, eller om jag ville sova över hos dem, för att DEM verkligen ville det.. Inte för att jag verkar depp, eller för att dem tycker synd om mig, eller för att dem inte har nått bättre för sig, utan för att dem VILL vara med mig... Men det känns mer och mer som önsketänkande... Att jag ligger här och skriver detta mitt i natten känns deprimerande, jag vill inte spendera mitt liv som ett tråkigt fetto som inte har nått annat för sig än att sitta vid datorn helt ensam varenda dag.. Ingen att prata med, ingen att va med... Jävla förlorare jag är...