Jaha
Här sitter jag igen, en söndags eftermiddag och undrar varfan min helg tog vägen.
Känner mig ensam, utstött och helt tom, men det är nog mensen som talar.
Jag tänker lixom, vad i helvete håller jag på med egentligen? Varenda jävla helg är jag ensam.... Jovisst, jag är ju hos pappa på lördagar numera, men ändå.
Jag är snart 18 år och mitt sociala liv ligger på 0.
Det jag gör om dagarna är att kolla på serier, spela spel och läsa böcker.... Vad fan håller jag på med lixom?
Självklart älskar jag att göra dem grejerna, men jag är ensam.
Jag har ingen pojkvän jag kan ringa till då jag har lite tråkigt, och ingen vän jag brukar göra det med heller.
Självklart kan jag ju ringa till en vän, men..... Det händer ju inte.
Jag e vanligtvis inte den som startar samtal, om jag inte har nått viktigt att berätta såklart... Men.... Jag önskar att jag var sådär social och älskvärd, men det är jag inte!
Jag hatar det och jag kan inte ändra det.
Jag kan inte helt plötsligt bli personen som alla gillar.
Jag har alltid varit den utstötta, jag kommer alltid vara den utstötta.
Lika bra att acceptera det. Jag kommer alltid känna mig ensam.
Tack för kommentaren :)
Bekkis
Du vet du kan alltid ringa mig när du har tråkigt té mobilen, hem, skype or whatever ~
Och du ska se att när du fyllt 18 så ska vi ändra på 0 skalan och dra ut och socialisera oss och ha kul ;)
Puss på dig <3
Svar:
None None
